Blogg

Tankesmedjan Agenda gör det igen

Foto: Larrie Griffis

Då var det dags.
Sitter bänkad med en kaffe, smoothie och en färsk croissant och väntar på att presentationen skall börja. Ungefär tre gånger om året utkommer Tankesmedjan Agenda med en rykande färsk rapport och varje gång känns det lite som julafton som den informations- och nyhetsnörd man är. Ämnena är väl valda och synnerligen aktuella. Det är dessutom skönt att läsa rapporter som är sakliga, konkreta och utan “snömos och dibadaba”.

“Som att åka rulltrappa åt fel håll” är namnet på den förra rapporten vilken beskrev hur språkklimatet i Finland ter sig för svensktalande. Den gången var det Kjell Herberts som gjort det gedigna arbetet med att sammanställa helheten vi alla fick ta del av. Över tusen svenskspråkiga personer svarade på frågan “Hur upplever du svenska språkets ställning i Finland för tillfället?”. Tre fjärdedelar gav de mindre positiva svaren “Ganska dåligt” eller “mycket dåligt”. Beklämmande information och för mig som uppvuxen i ett annat land än Finland, svårt att förstå och sätta sig in i. Fortfarande efter 16 år i mitt nya hemland blir jag stundvis överraskad över hur infekterad debatten om svenskans varande eller icke varande kan te sig och varför det tar så stor plats i det offentliga rummet.

Nu, en ny, färsk rapport. Efter att Agendas verksamhetsledare, Ted Urho välkomnat alla, tog justitieminister Anna-Maja Henriksson över mikrofonen. Hon talade varmt om rapporten “Att åldras på 2020-talet: social delaktighet som grund för ett gott åldrande” vilken arbetats fram av Anna K. Forsman och Johanna Nordmyr. Henriksson kunde bland annat informera att det, under den här regeringsperioden, kommer att tillsättas en äldreombudsman av regeringen. Något som länge efterfrågats. Hon belyste även vikten av att en person inte blir avskalad sin yrkesidentitet enkom för att hen gått i pension. För många har yrkesrollen varit en stor del av den individuella identitet och det kan vara svårt att identifiera sig som en icke arbetande person.

Forsman och Nordmyrs presentation var saklig, informativ och underströk faktumet över hur vi alla, oavsett vad vi själva vill, åldras. För den som är yngre kan åldrande te sig som en abstrakt företeelse och väldigt långt ifrån den egna vardagen. Men den finns där, varje dag, och bär oss längre och längre ifrån dagen vi föddes. Med åldrande kommer nya behov, nya utmaningar och nya värderingar över vad som i dagsläget prioriteras högst. De belyste också semantikens vikt över det individuella förhållningssättet vi alla har till ordet pension och pensionär. Urho berättade hur en bekant i familjekretsen njöt av att kunna slänga upp fötterna i soffan, luta sig tillbaka och fortsätta livet som pensionär samtidigt som hans egen mamma vägrar gå i pension då hon upplever att detta skulle frånta henne något. Kontentan är att det kan vara bra att vi generellt undviker  att se alla människor som tillhörande homogena kollektiv där vi, beroende på ålder och andra faktorer, likriktas efter förutfattade mönster.

Den finlandssvenske fd politikern och diplomaten Ole Norrback höll ett eget anförande om vad som för många äldre  anses vara viktiga prioriteringar och vad för samhälleliga behov det finns kring dessa. Med emfas underströk han också hur blockerade vi idag förhåller oss till vår omvärld när vi tillåter datorer, “paddor” och i synnerhet mobiltelefoner uppta mycket av vår vakna tid. Han berättade att behovet av anhörigvårdare ökar mer än vad anslagen för detta gör vilket i förlängningen skapar en samhällelig obalans. Den ekonomiska faktorn är dessvärre en ständig linjedomare i de beslut som tas gällande seniorfrågor, något som förhoppningsvis den kommande äldreombudsmannen kan vara med att påverka.

En annan fråga som togs upp är hur vi skall kunna anpassa en digitaliserad utveckling av vardagen utan att samtidigt utesluta de personer som inte helt behärskar alla de myriader av digitala tjänster som idag finns. Min tanke är att detta i synnerhet gäller oss som arbetar inom tredje sektorn där vi ständigt verkar för att öka våra våra digitala plattformar och tjänster.

Precis som tidigare upplever jag att Tankesmedjan Agenda levererat en viktigt rapport som behöver  spridning och synlighet.

Larrie Griffis / Kulturansvarig vid Luckan Helsingfors
[email protected]