Okategoriserade

Opening the Nordic Art Sector

Pasi Saukkonen, Ceyda Berk-Söderblom, Maija Lummepuro och Marja Mäenpää som moderator

Hela seminariet öppnades med ett inspirerande välkomsttal av Hanaholmens VD Gunvor Kronman. Hon ställde frågan: Integration och assimilation, går de att förena i en en nordiskt kulturell kontext. Hon poängterade att både inom Sverige och Finland anses mångfald och inkludering vara de oavkortat viktigaste frågorna med 56 % som understödjer arbetat.

“De som stöder normer inom kultur är de som tjänar på det.” Vissa kommentarer skapade en het debatt men sist och slutligen var alla överens om att utövandet av kultur i alla dess former är en nödvändighet för välmående och utveckling. Både personlig som samhällelig. Bara i Finland önskar 3,6 % av befolkningen arbeta med kultur. Jämfört med Sverige där 6 % av personer med en icke svensk bakgrund studerar konst och kultur.

Utmaningar som många kulruraktrörer med utländsk bakgrund står inför är finansiering. Detta är inte något som är exceptionellt för flerkulturella aktörer utan gäller majoriteten av kulturaktörer, i Sverige, i Finland , i världen i övrigt. En annan sak som är en utmaning är hur nya projekt kan sättas ihop med redan existerande kulturprojekt för att inte upplevas som “bara” ännu ett integrerande kulturevenemang.

“Många miljoner Svenska kronor har satsats i flera socioekonomiskt utsatta områden i Sverige och inte ett enda har varit en succé” kommenterade Simon Strömberg (projektchef för Creative places, Arts Council Sweden). Han lyfter därför fram hur de arbetar i Sverige för att förändra detta och skapa integrerande och intresserande verksamheter  vid namn Creative places. Något som nu finns på 23 platser i Sverige, för inkludering i orten. Orten är ett nytt ord för förorten i Sverige för att ingen skall känna sing marginaliserad. Personligen funderar jag över semantik; kommer någon att känna sig inkluderad för att man tagit bort prefixet “för”?

Under dagen diskuteras ordet diversitet. Diversitet är ett tomt ord ifall man inte definierar själva ordets betydelse och för vem / vilka det berör. När den svenska staten införde diversitet som en inkluderande mångfalldsfaktor inom kulturlivet minskade inkluderingen och diversiteten inom kulturverksamheterna. Förklaringen var att de som var ansvariga för olika projekt inte viste vem / vilka som skulle inkluderas och en hämmande rädsla för att vara exkluderande fick införandet av diversitet att få motsats effekt.

Dagens talare innefattades av: Martina Marti / Kultur för alla, Emmi Lahtinen / Cupore Centre for Cultural Policy Reserach, Pasi Saukkonen / Helsingfors stad, Ceyda Berk-Söderblom / MiklagardArts, Maija Lummeporo / Utbildningsministeriet, Marjo Mäenpä / Cupore Centre, Simon Strömberg / Creative  Places, Ola Öhlin / Artists’ Assiciations of Sweden, Thomas Prestô / Critical Friends and Artistic Director, Sacra Rosello / IMMART, David Kozma / European theatre collective och Kemê Pellicier / poet och visuell artist.
Seminariet var ett samarbete mellan Globe Art Point, Kultur för alla, Taike, Cupore, Allyship, Stop hatred now och Hanaholmen.

Larrie Griffis / kulturansvarig
Luckan Helsingfors