Efter att ha inlett en mentorperiod under ovanliga omständigheter reflekterar Susanna nu över mentorsrollen och hur hennes adept blev en inspiration för henne.
Varför valde du att delta i FIKA?
Jag hade länge funderat på att jag vill göra någon volontär-grej, men hade inte hittat något lämpligt. Eftersom jag jobbar mest på distans hade jag plötsligt mera tid att göra något sådant här, så därför tog jag chansen till vara och sökte.
Ganska snabbt under de första mötena märkte jag att vi hade jättemycket gemensamt. Mina förväntningar var att jag skulle kunna hjälpa på något vis, mest med den finska arbetsmarknaden. Det jag inte förväntat mig var att vi skulle komma varandra så nära och ha så mycket att prata om.
Hur såg er mentorperiod ut?
Eftersom hela vår mentorperiod började under coronan så har vi träffats online alla gånger utom en. Under sommaren fick vi cafébiljetter från programmet så då var vi på Café Esplanad.
Min adept hade studerat och arbetat med samma sak som jag: ekonomi. Hon hade redan bott ett tag i Finland, så det viktigaste var att få hjälp med att söka jobb. Vi kollade igenom hennes CV och ansökningar, och hade arbetsintervjuer där vi gick igenom frågor och diskuterade kring svaren. Vi har också diskuterat massor om allt möjligt, från världspolitik och orättvisor i samhället till corona och vad som händer i våra liv.
Hur gjorde ni för att komma varandra nära över ett digitalt medium?
Vi hade 1-1,5 timmars möten nästan varje vecka, alltid med video på. Jag tror att det har en stor skillnad om man ser varandra eller inte. Sedan tror jag det handlar om att våga vara personlig, och att våga berätta saker om sig själv och upplevelser man haft. Jag visade också mina egna arbetsansökningar.
Vad fick ni ut av programmet?
Ett exempel var då hon använde en arbetsansökan som vi hade gått igenom och sedan fick väldigt positiv feedback: den var jättebra skriven och tog i beaktande allt det som den skulle göra.
Sedan inspirerade hon mig helt otroligt mycket eftersom hon mot slutet av programmet grundade ett eget företag. Då frågade hon allt möjligt om arbetslagstiftning och om hur finska människor tänker – då lärde jag också mig själv massor.
För övrigt har jag fått mycket nya tankar och insikter via våra diskussioner, eftersom hon har en annan synvinkel än jag som alltid bott i Finland. Programmet introducerade en ny person i mitt liv, och gav mig också en chans att själv utvecklas som person.
Vad skulle du ge som tips till andra som vill delta i FIKA?
Eftersom man både kan ge och själv få jättemycket ut av ett mentorskap så tycker jag man bara ska söka och inte tveka! Det gäller att våga ta steget där i början. Speciellt om det ligger utanför ens bekvämlighetszon så kommer inget att ändras om man inte vågar.
FIKA rekryterar nu nya mentorer för våren 2021. Läs mer på luckan.fi/fika och anmäl dig som frivillig.